stensabtb

Och så anlände jag äntligen, hyperstressad och ungefär lika svettig och go!
Efter en väldans pinnande på cykelpedalerna påväg hem från jobbet och en stark löpning till bussen hann jag med snabbisen 841:an. Hoppade på 6:an vid Nordstan då jag gjort en rask gång mellan hållplatserna, detta eftersom jag inte fick något svar på sms:en jag skickade om om jag skulle hem och hämta lite böcker eller ej. Fick svar, "hämta dem". Byt riktning! Hoppar av vagnen. Måste vänta 6 min på nästa. Hem. Snabbt toabesök. Krafsa ihop grejerna. Mot cykelförrådet, cykla panikartat i motvind till Peddan. Sms-svarsfrekvensen fortfarande rätt seg. A eller B? Efter 7 min kom svaret, "datasalen". B då... Trycka ner hissen, den kommer och ungefär en halv klass har knött in sig i den så det tar år för dem att tömma den lilla buren. Upp - in i blasrummet och datorerna - framme!!! Som en varm, död, stirrig och förvirrad liten varelse.

Och ja, jag frågade och checkade läget först med de andra damerna om det var okej om jag jobbade. Lelle jobbade till 11.30 i alla fall så de sa, utan påtryckningar, ja! Så det så. Man kan säga nej - glöm inte det gott folk!

Emma, den med dagens mest fullspäckade schema