Kycklingpaj?
Vi satt i B-huset i lugn och ro...eller det är väl aldrig lugn och ro när vi tre är i farten, men vi åt lunch i alla fall, precis vid cafét.
Den söta lilla kvinnan bakom disken, eller hon är ganska lång, har vi kommit fram till är ifrån småland/blekinge och har i botten utländsk härstamning.
Hon ropade i alla fall ut över lokalen:
Kycklingpaj färdig.
Emma hörde: Kycklinjddkaihfj kjdoda.
Ingen kom och hon ropade igen:
Kycklingpaj färdig. Kyyycklingpaaaaj färdig.
Emma hörde: Kycklinglanjda akddsuio.
Cafekvinnan går ur cafet och ropar:
Kycklingpaj fääärdig.
Emma hörde:
Kycklingpaj jdklajfjiaif.
Sen tröttnar Emma: Vad säger hon?
Jag och Lelle i kör: Kycklingpaj färdig!
Sen sitter vi där helt fascinerade av den här människan som aldrig dyker upp. Som uppenbarligen har betalat för en kycklingpaj, gått där ifrån och aldrig kommit tillbaka.
Glömmer man sin kycklingpaj?
Vi avvaktar med att ta oss emot C-huset och Owe och väntar tålmodigt på att kycklingpajmänniskan skall komma:
Kan det vara hon?
Nää hon skulle bara ha kaffe.
Hon då?
Nää, hon skulle visst ha servett.
Meen hon måste det vara.
Vi väntar, hon pratar med hon i kassan. Jaha, hon skulle lämna tillbaka sina bestick.
Men han då?
Ja det måste vara han.
Men vad gör han?
Nej, han går...
Ja så satt vi i säkert 45 minuter tills vi slutligen gav upp och begav oss till Owe.
SPSS var inte helt dumt.
SNYGGT!
Sofia, den försenade som ändå var i tid idag!
